5 tips för en fridfull jul

December blir vår lugnaste månad för hela år 2017!

Hur är det möjligt? I knäckens, nötternas och julklapparnas tid så blir det vår lugnaste månad. Nu har hela året varit stressigt. Det har skett alldeles för mycket. Mycket bra men också mycket dåligt som jag inte skrivit om. Flytta ihop, renovera, få en vardag tillsammans, ett barn som ska vänja sig vid sambon och ett dödsfall. Mycket utveckling, mycket tungt.

Men det är inte bara med året 2017 som referens vi har det lugnt utan för att vi gjort val som minskar julstressen. För att inte tala om lättnader för plånboken.

1. Köp inte julklappar till vuxna människor. Vi köper till min son M och mina två syskonbarn. J har inga syskonbarn ännu men den dagen blir det nog lika där.
2. Bestäm vad släktingars småttingars julklappar får kosta i november eller tidigare. Syster och jag håller julklappar till varandras barn till runt 200 kr per barn. Överdrifter får barnens egna föräldrar stå för. Och alla vuxna köper inte till allas barn.
3. Inför knytkalas för julbordet. Mamma brukar delegera vad som brukar finnas på julbordet och sen tar vi alla med oss mat. Godis tas med av den som känner sig sugen och manad.
4. Drick sparsamt med alkohol. Vi dricker sparsamt hela året och julen är inget undantag. Istället umgås vi för att vi gillar att vara tillsammans. Det finns inget avstressande i att vänta på att fira jul med folk du inte gillar och hänger du hellre med ditt glas än familj kan det vara dags att bryta traditionen.
5. Julpynta lite eller inte alls. Här får de flesta jag känner något glasartat i blicken bara julpynt kommer på tal men jag menar det. Kanske någon stjärna, ljusstaken med stearinljusen och gran till julafton kommer fram. Allt pynt ska städas bort så småningom och förvaras i följande 11 månader. För att inte tala om allt damm det samlar under en månad du verkligen inte vill städa mer.

December blir en månad friare från stress och allsköns måsten inför julhelgen. Handen på hjärtat, julklappar är roligt att ge (och få) men till vilket pris? Jag har allt jag någonsin kunnat önska mig och värmen från mina nära och kära är ovärderlig.

Hur gör du din jul fridfull?

Min 8-åring investerar sin veckopeng

Ska man ha ett sparande till sina barn?

Ena sidan hävdar att självklart ska man det. Vår värld blir allt tuffare och utan sparande kommer barnen inte klara sig lika bra på t ex bostadsmarknaden. Andra sidan tycker inte det för ger man ungen en påse pengar när flygfärdigheten sätts på prov så kommer varenda peso att supas upp för ungen har inte lärt sig att pengar inte växer på träd.

Samtidigt undrar jag stilla om inte båda sidorna har rätt och är det möjligt att plocka russinen ur kakan? Jag pillar försiktigt i kakan... och inser att jag hade visst lite pengar sparat som 18-åring, inte det allt för fett, och spenderade det mesta ändå. Har inte en susning om var pengarna gick vilket nog får ses som ett misslyckande från min sida. Lärde jag mig något? Nix, pengar fortsatte att spenderas i samma takt som de kom in i många, sjukt många, år in i vuxenlivet.

Men åter till russinen!

Russin 1 - Lära M värdet av pengar
Russin 2 - Lämna över en fet penningpung

Taktik för att lära M värdet av pengar och fixa en fet plånbok till honom är inte en taktik utan ett sammelsurium av små strategier som tillämpas varje dag.

• Veckopeng ges utan motkrav på städning osv. Vi städar hushållet gemensamt som familj och ingen blir avlönad, M inräknad i bemanningen.
• TV-spel e.t.c. köps för egna pengar och har han inga pengar blir han utan. Lån ges endast om vi har problem med att växla sedlar och pengar faktiskt finns. Lån följs också upp och jag ger normalt inga eftergifter på skulder, inte ens några 10:or.
• Jag har en kapitalförsäkring (KF) i M:s namn där en del presentpengar investeras i aktier och fonder. Jag måste också aktivt överlåta en KF till honom och tycker han att en bartenderutbildning på Ibiza är en lämplig investering så får han inte pengarna på 18-års dagen. Om inte världen ändrats så att det plötsligt är det men i skrivande stund är det nixpixhallonmix.
• M är delaktig i sin KF:s utveckling. Jag berättar hur hans sparade pengar arbetar åt honom och visar kontots utveckling.
• Vill M investera av sina egna pengar får han det. Han kommer med en 200-lapp och jag väljer aktie eller fond.
• Vi pratar mycket om pengar och ekonomi i familjen. Ibland väljer vi att göra något särskilt som kostar en slant och andra gånger sparar vi istället. Balans mellan att spara och slösa helt enkelt.
• Presenter ges vid jul och födelsedag. 

Nästa steg kommer bli att som en del av julklappen få några aktier också. Får se om det faller väl ut.

Är det här ett vinnande koncept? Jag har ingen aning utan tiden får utvisa hur det går.

Har du ett sparande till barn och hur tänker du kring det?

Tomhet är också värdefullt

Vilken kal vägg du har i köket! Där måste du sätta upp något.

Vi fyller fönster, soffbord, bokhyllor och tv-bänkar med saker. Massor med saker. Växter, ljusstakar, ljuslyktor och hjärtformade stenar (I♡U). Tavlor hängs på tomma väggar och gardiner myser till vilket rum som helst.

Eller så lugnar man ner sig lite innan man fyller alla ytor man hittar hemma. Låter luft komma in mellan växterna. Rensar bort allt från soffbordet och håller någon vägg eller två fri från tavlor. Gardinfria kök öppnas upp och ljuset kan flöda in. Ytor får fortsätta vara ytor och bara de för oss mest betydelsefulla prydnaderna ståtar. Mina vackra smyckeskrin i trä. Ett från farmor och ett från mormor. Snyggaste priserna från J:s svunna tid som konstant blivande hockeyproffs ;) M:s egenhändiga ljuslykta som tänds när mörkret kryper på.

För det finns en punkt där alla prydnader dränker varandra och vi orkar inte längre se allt. Mycket skämmer allt så att säga. Så för att låta ögat och själen vila behöver vi också tomrum omkring oss. Tomt under sängen, tomt på soffbordet och tomt i diskhon. Gärna tomt i tvättkorgen också men vi vet alla hur realistiskt det är...

Man får nöja sig med tomheten man kan ordna omkring sig. Den är djupt värdefull på sitt alldeles egna sätt.

Ekonomisnack - en kärleksförklaring

Det här med pengar i ett förhållande. År efter år kommer nya rapporter om att så många som hälften av alla svenska par grälar om just pengar. Sen kommer hushållsarbete på god andra plats. Många grälar nog både om pengar och hushållsarbete vågar jag gissa.

Men likt förbaskad ser nyförälskade varandra djupt i ögonen och lovar att aldrig bråka om pengar. Och deras lösning är allt annat än genial för uppenbarligen pratar de helst inte om pengar alls. Den här klibbiga Disneyromantiken om att kärlek trumfar stålar gör mig illamående. 

Nu lever jag som sambo igen och vi har helt gemensam ekonomi. Vi lägger ihop våra inkomster och delar på alla kostnader, högt som lågt. Innan vi fattade beslut om gemensam ekonomi pratade vi mycket om pengar. Typ varje dag i flera år. Jag skojar inte med dig. Vi pratar fortfarande om pengar så gott som varje dag. Vi älskar att prata om pengar. Och jag har börjat se det som superromantiskt.

De här nyförälskade paren har helt missat den fullkomligt fundamentala kärleksförklaring det är att få insikt i sin kärestas tillgångar och skulder, inkomst och kostnader. Nu säger jag inte att du ska propsa på gemensam ekonomi för den har, precis som andra lösningar, fördelar och nackdelar. Gillar du att shoppa och din partner spara är gemensam ekonomi knappast en fridfull lösning. Det jag däremot säger är att pengasnack med din käresta ÄR romantiskt. För med förståelse för era synsätt på pengar så kan ni visa omtanke för varandras behov så mycket bättre. Och ni kan forma er gemensamma ekonomiska plan så mycket bättre för er båda.

Vårt förråd är fyllt av andras skatter

Nu har vi bott tillsammans alla tre i över ett halvår. En obefogad fasa jag hade i början var att hemmet skulle översvämmas av hans prylar och jag lämnas till att städa helvetet. Så har det alltså inte blivit.

Gemensamma utrymmen vårdas och städas av båda och var och en ordnar med sina egna områden. Hans garderob ser ut som om en bomb briserat inuti, min är hyggligt ordnad och M:s klädlåda har lite OCD varning över sig då jag viker hans kläder till perfektion (inklusive underkläder och strumpor). Men det är just våra gemensamma utrymmen jag känner en sådan glädje över. Att vi har det snyggt och trevligt omkring oss. Prylar har sina platser och städa går hyfsat enkelt (att vi sen städar så sällan som möjligt är en annan historia).

Så nu till helgen ska vi ge oss på förrådet. Där trängs vi alla tre med allt från memorabilia till säsongsprylar typ skridskor. M är hos sin pappa i helgen och därför lyfte jag in hans lådor med leksaker han tidigare har bestämt sig att spara. Jag berättade att på lördag åker J och jag och lämnar det vi inte behöver till välgörenhet och vill han skänka några av sina gamla leksaker får han gärna sortera ut dem nu. Ungen sorterade ut över hälften av första lådan till välgörenhet och jag vill verkligen betona att det skedde utan påtryckningar av mig.

Istället sa han lugnt när han kom till ett gosedjur han inte brytt sig om på flera år... Den är mysig men nu är jag snäll och ger den till ett annat barn som kanske behöver den. Och därefter la han gosedjuret i ge-bort-högen. Ibland tvekade han länge och la ett gosedjur i kanske-högen. Men de flesta går vidare att glädja ett annat barn.

Nu är jag inte helt oskyldig till hans inställning. Pojken har sett mig både kasta och ge bort större delen av mina egna saker. Han har följt med till de som tar emot gåvor och själv gett bort sin trehjuling när han bemästrat tvåhjulingen. Vi har suttit tillsammans och jag har visat hur han tar en sak i taget och fattar sitt beslut. Vi började när han var 6-7 år och som 8-åring har han till fullo anammat känslan att vi inte behöver behålla saker bara-för-att när andra kan ha nytta av dem. Själv var jag en bra bit över 30 innan den poletten trillade ner.

Innan du rusar in i ditt barns rum så var beredd på att det tar tid för barn också att lära sig det här. Jag tror att nyckeln till hans inställning börjar med mig. Om jag inte släpper taget om mitt och visar vägen så kan jag inte förvänta mig att han lär sig det ändå. Och ingen tvingar honom att kasta eller ge bort något. I början behöll han allt! Numera fiskar jag ibland tillbaka något som jag ser har varit betydelsefullt för honom (eller mig - ränderna sitter i hårt). Och ibland slänger jag en trasig leksak som han sorterat som skänka. Men det har tagit ett par år att komma hit... för oss alla (inte för J, han är mest osentimental av oss alla).

Vad har du hemma som du inte ser åt men som kan vara en skatt åt någon annan?

Särbos blir sambos

Ibland går målen man tänkt sig fort åt helvete!

J och jag har länge funderat på om det inte är dags för oss att bli sambos men ett stort hinder har varit att hitta jobb för J. Han bor nästan 20 mil bort och jag som har en parvel sedan tidigare är inte jättepigg på att flytta. Så barnlöse J tog sig i kragen och började söka jobb nära mig. För drygt en vecka sedan fick han ett jobberbjudande han ville ha och nästa vecka står han här med datorn under armen och kräver mitt wi-fi lösenord.

Det är ju toppen men stökar också till vår ekonomi något den närmaste tiden. Nu är J och jag ganska lika så vi ska ge konceptet gemensam ekonomi en chans. Men det sätter också mina ekonomiska mål i nya perspektiv. T ex har jag enväldigt bestämt att avbryta målet att amortera på bostadslånet. Istället flyttas pengarna över till fonder. Jag tror att pengarna gör större nytta där än på ett framtida skuldbrev mellan mig och J dagen han köper in sig i lägenheten. Min ambition att sänka månadskostnaden med 1000 spänn kommer inte att bli någon utmaning alls. Det målet stryks nästan innan jag hunnit börja jobba på det.

Men gött värre är att vår gemensamma ambition att bli ekonomiskt fria kommer närmare när vi slår våra påsar ihop. Det ska bli kul att se hur året utvecklar sig på den fronten.

Men härligast av härligast ska ändå bli att dela livet med en partner igen.

En dag i mitt huvud

Herregud så slut jag är... kroppen går på automatik. Klockan ringer i mörkret och kroppen går upp. Kroppen somnar i samma mörker och varje dag noteras att dagen blivit några minuter längre. Snart är det skymning när arbetsdagen slutar. Och varje dag gör kroppen det den ska på jobbet men hjärnan är inte med. Den arbetar på högvarv men i sin egen värld. Hur blir ekonomin den här månaden? Kommer jag nå mitt närmaste mål nu? Jag borde strukturera upp jobbet bättre, kanske med en aktivitetslista? Det provar jag, får se hur det går. Hjärnan hoppar till bloggen, kanske ska jag ta tag i den igen? Nu var det länge sedan men när jag kommer hem har jag glömt alla idéer och de jag skrivit ner känns platta. Matlistan för veckan är nedplitad på en Post It och följs tacksamt rätt slaviskt. Jag handlar det som står på listan och grubblar över skillnaden på ekologisk och icke ekologisk havremjölk. Varför får den ena berikas och inte den andra? Varför berikas inte båda om nu D-vitamin och B12 är så viktigt? Varför är matbutikens veckoerbjudanden överrepresenterade av sockerfulla, veteproppade halv- och helfabrikat? Och varför blir allt fler omkring mig sjuka? Är det sockret? Eller fettet? Kolhydraterna? "Jag tror inte på att socker är farligt." säger någon och "Man ska äta lite av allt." Ta en liten tårtbit du, lite av allt är inte farligt. Hur många tårtbitar i veckan är säkert undrar jag för mig själv. I DN skriver någon en upprörd Vett & Etikett fråga och undrar om man verkligen ska behöva servera en person som följer en så extrem kost som vegan? Eller kan man be veganen ta med sig egen mat? Men ingen studie visar att veganer löper högre risk att drabbas av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes än de som äter lite av allt. Jag tänker på biffen jag åt tidigare och om det är sant att veganer är friskare än omnivorer. Hur kan då vegankost vara mer extremt? Extremt är att äta sig sjuk, som jag och de flesta omkring mig. När sonen blev diagnosticerad med mjölkallergi som liten och separationen var ett faktum satt jag och grät i köket över att bröd kunde penslas med mjölk och det behövde inte anges på förpackningen. Allergin växte bort men inte min acne. Nu är köpebrödet bannat och mjölken på god väg att elimineras helt. Tre veckor har gått och långsamt verkar kroppen läka. Men tänk om det bara är en bra period. Tiden får utvisa. Vet du att kosten inte påverkar acne? Det skriver oftast läkare och dermatologer. Här! Ta ett piller till tårtbiten. Då slipper du kanske acne men inte biverkningarna. Men varför blir min kropp bättre av att inte äta gluten? Eller att öka intaget av citron? Och alla anekdotiska bevis för att mjölk är en bov? Full av tillväxthormoner lämpliga för en snabbt växande kalv och kasein, känt som inflammationsdrivande i våra kroppar. Kroppen lägger sig mörkret, trött och slut av dagens alla tankar. Men hjärnan är inte klar. In i mörkret kör den och när den äntligen somnar är det inte långt till nästa dag igen.

Inspiration för nya vanor

Det vimlar av människor som en dag såg ljuset och idag är helt omvända. De finns överallt. Inom religion, fitness, kost, minimalism, sparsamhet eller gud vet vad. Gemensamt är att nästan alla predikar att kan de så kan du.

Alltså rent Bullshit!

Att någon annan kan gå från stökigt till städat hem med strategi A är inget bevis för att du kan det också. Det visar bara att strategi A fungerar för den personen. Du kanske behöver strategi B. Och kanske en skvätt av strategi C också. Det är för att du är just du och helt unik.

Ändå är det något magiskt när dessa omvända gurus ler mot dig från Youtube och du känner i ryggraden att just så skulle du vilja ha det, vilja vara. I sig inget konstigt eller fel med det. Vi kan hålla oss med flera inspirationskällor och hämta kraft från dem när målet känns långt borta. Men att automatiskt tro att just guru X:s predikan måste vara sann för att så många andra tror på den kan kosta oss mer än vi vill tro.

T ex har jag själv trott (i en sjujäkla många år) att nyckeln till att hålla ordning hemma grundar sig på att vara organiserad. Och när jag gång på gång misslyckades med att organisera mina saker intalade jag mig att orsaken till misslyckandet var att jag var oorganiserad eller hade fel sorts förvaringsmöbler. Vi matas med förvaringslösningar, husutbyggnader och kök med så många lådor att man kan få ångest över hur många prylar som får plats. Den här strategin funkar inte alls för mig och det är inte för att jag är oorganiserad eller saknar förvaring. Det är för att jag är lat. Min strategi behöver ta hand om just detta faktum och därför fungerar Lean och Minimalism som inspiration bättre.

Om du gång på gång misslyckas med något du gärna vill förändra kan det vara din strategi som är problemet.

Du kanske också gillar:
En dag utan BH med 70D bröst
Att optimera eller inte optimera
3 vanor som förändrar din diskbänk

En dag utan BH med 70D bröst

Ja, precis det gjorde jag. Och det var både trevligt och märkligt på samma gång.

Men nu backar vi bandet. Hur i hela fridens namn dök den här idén upp vad har den med den här bloggen att göra?

Det började med att jag såg reklam för Youtubeklipp där kvinnor bestämt sig för att strunta i bh av lite olika anledningar. Och av nyfikenhet såg jag ett par av klippen. Det var sådär en 22 år sen eller så jag först började använda bh. Jag minns den första, en vit, söt sak som köptes på Åhlén. Sen en svart i helt fel storlek som jag älskade i alla fall. Hursomhelst, klippen intresserade mig.

Det som avgjorde saken var ett svart linne. Ett linne jag haft i flera år men som nu har blivit för nött i tyget. Men den har bara blivit nött på en plats. Resten av linnet är i fint skick men över bh-knäppningen i ryggen är det så slitet att tyget blivit genomskinligt. Och då tänkte jag nåt i stil med "Vafan, räcker det inte med att köpa dyra bh:s utan ska de slita ut min andra kläder också?". Ja, nåt sånt tänkte jag och vips blev dagen efter en dag utan bh.

Dagen till ära hade jag en klänning i ett lite tjockare och styvare tyg så att brösten inte skulle peta ut ögonen på någon (ja, jag är mycket nöjd med dem ;)). Överdelen var också lite tightare så behagen höll sig ändå på plats. Och det var en cool upplevelse. Det märkliga är att jag ändå försökte dölja brösten med att ha armarna i kors, kura ihop mig och så. Så dumt för egentligen tyckte jag att jag var fin. Det är antagligen hjärnspöken som härjade, som sa mig att som kvinna har man bh och därmed basta.

Och där har du anledningen till varför detta har med den här bloggen att göra. Hela grejen med att optimera och spara både tid och pengar kommer från nyfikenhet och vilja att prova nya utmaningar.

I utmaningar hittar vi också möjligheter och modet att utmana oss själv igen och igen. Som att gå utan bh en dag. Kommer inte spara någon en förmögenhet men med tiden kanske en ny vana som minskar beroendet av ytterligare ett ting. Utmaningar gör oss också redo att våga prova något annat imorgon. Och alla små utmaningar blir med tiden ett nytt liv. Ett liv som är Wonderfully Weird men också fantastiskt roligt att leva.

Ett liv i nyfikenhet och färre begränsningar blir ett liv med större frihet.
Det är frihet för mig. Vad är frihet för dig?

Att lyckas med sina mål ett steg i taget

Juni är till ända och det är dags att kolla status på målbarometern. Den har fram tills väldigt nyligen varit dold för omvärlden och nu känns den redo att debutera. Och med den berättar jag om min strategi för att lyckas.


Kort mål
Målet är att ha lika stort marknadsvärde i fonder som i aktier.
Tills nu har jag haft 93% aktier och 7% fonder. Efter fondköpet i slutet av juni har jag 70% aktier och 30 % fonder.

Lite mindre kort mål

Att ha minst 100 kkr fördelat över aktier, fonder och sparkonto.

Alltså Da Feeling av ett uppfyllt mål är sjukt gött!

Nytt mål blir att nå upp till 200 kkr i kapital.

*Ändring 2016-07-21: Ändras till 100 kkr och endast för aktier och fonder.

Megalånga mål

I maj var jag 51% klar med sparandet till Japanresan och sparandet för att bli finansiellt oberoende låg på hissnande och knappa 1%.

I juni har Japanmålet rört sig till 53% och finansiellt oberoende ligger kvar på 1%.

Strategi och taktik

Vi börjar med de megalånga målen som du blir matt bara att tänka på. 

Megalånga mål är till att börja med hopplösa att sikta mot. De är för stora och det blir liksom bara kattskit av allting. Som att sätta upp ett mål att börja ett helt nytt liv och teckna ett årslångt abonnemang på gymmet. Det håller i bästa fall några månader för den riktigt envise men alla som har vanan att träna på gym vet att stället är tomt i juli och december. Och smackfullt i januari. Men sätt ditt megamål ändå och dagdröm. Det är härligt att dagdrömma. Bryt sen ner ditt megamål i småbitar.

Tricket är alltså att bryta ner megamålet till hanterbara mål som du orkar sträva efter. Jag gick ut lite hårdare och satte mitt första mål i hemlighet och gissade att jag skulle klara det på ca 10 månader. Det gick på 8 månader men krävde sin insats. 8 månader är för långt. Vi tappar ju fokus efter vaddå? 20 minuter? Närå, men lägg dina delmål där du vet att du inte lackar ur långt innan du kommit fram. Jag gillar tidsspannet 3-4 månader och har anpassat mina korta mål efter det.

Håll en "rinse & repeat" lista med korta mål där varje mål knuffar dig framåt. Jag snurrar mellan att köpa aktier, fonder och amortera. När ett mål är fixat tar jag andra, sen tredje och tillbaka till första. Alla mål strävar mot mitt mindre korta mål och mina två megamål. Mindre korta mål firas med skumpa och choklad. Tjolahopp! 

Den här "rinse & repeat" listan är bra trevlig att hålla fast sig i nu i Brexit tider. Jag har satt min kurs och målen är låsta. Det spelar ingen roll om solen skiner eller regnet öser ner. Jag tar ett mål i taget och över tid kommer jag att röra mig framåt.

Hur rör du dig framåt?

Är du fattig, snål eller sparsam?

Fattig

Den som är fattig är inte fri och att vara fattig kan vara dyrt. Som att inte kunna välja att handla på sig när kycklingen säljs ut till extrapris strax innan löning för att:

1. Pengarna räcker knappt månaden ut.
2. Man har inte plats i frysen för man har bara råd/plats med en mindre.

Nu tänker jag inte på Lyxfällan kandidater utan på människor som varken röker, dricker eller äter och lever dyrt och där kosing ändå är en bristvara. När man inga pengar har kan man inte heller köpa t ex en vinterjacka av kvalitet som blir billigare per användning utan man får nöja sig med den som passar plånboken idag.

Snål

Att leva snålt är att välja den fattiges liv utan att behöva det. Här har vi Joakim von Anka som synar varje öre och envisas med att använda tepåsen minst tre gånger bara för att få ner kostnaden trots att teet inte blir särskilt gott.

Hur vet du då om du egentligen är snål men envist hävdar att du är sparsam? En intressant synvinkel jag läste för en tid sedan är att om dina närmaste skäms för dig när ni går ut så har du blivit snål.

Min egen definition på snålhet är att om du försöker slippa betala för dig så är du snål. Det gäller allt från att aldrig bjuda tillbaka till att sno svartpeppar på en snabbmatsrestaurang trots att du har råd.

Sparsam

Då har vi kommit till den sparsamme. Den sparsamme lever medvetet billigt och är beredd att betala för en investering. Den här personen spenderar mindre än vad som kommer in till hushållet och har därmed större möjligheter att ha ett långsiktigt sparande och behöver inte rätta mun efter plånboken i slutet av månaden. En andra skillnad och då jämfört med den snåle är att den som är sparsam förstår att betala för sig och finna sätt att leva väl utan att leva dyrt.

Det är en frivillig livsstil och den sparsamme kan närsomhelst ta hand om en större, oförutsedd kostnad. Det är alltså dumt att jämföra den sparsamma livsstilen med en fattig livsstil där den senare kan ge rejält magont för att inte har råd med mat på bordet de sista dagarna innan lön.

Och vem blir på riktigt rikast?

Jag tror att rikedom, sann rikedom, mäts i mer än pengar. Pengar är ett medel för att bli fri från måstet att gneta i hamsterhjulet men pengar kan aldrig ersätta eller förbättra dina relationer med familj och vänner. Pengar kan ge den bästa vården men att leva hälsosamt är billigare och sundare för din kropp i längden. Pengar kan köpa dig tjänster men att lära dig göra saker själv ger dig självförtroende.

Jag tänker som så att sann rikedom kan upplevas av både den fattige och den sparsamme. Den fattige kanske förblir fattig vad gäller pengar men kan ha ett rikt liv i form av vänner, familj och hälsa. Den sparsamme kan också lägga till mer pengar på listan men eftersom pengar är ett medel och inte lyckan själv så betraktas båda som rika.

Den snåle har inte allt för ljusa utsikter att ses som rik. Visst, h*n kan ligga på ett guldägg men hur kul är det att vara med en drake som sprutar eld så fort något behöver kosta? Den snåle riskerar att leva ett liv tomt på närhet och värme.

Kan jag välja så väljer jag livet som sparsam(*). Pengar kan inte köpa dig lycka men att ha dem innebär ett bekymmer mindre, är min filosofi.

*Alternativet att leva som vanligt och "unna" sig är inte ett alternativ här. Det är en blog om att spara pengar ;)

Att optimera eller inte optimera

Varför är jag så fascinerad av att optimera?

Dels är det intressant att fundera på nya sätt att göra samma sak. Men bättre. Bättre kvalitet, snabbare, billigare och så vidare.

Sen handlar det om medvetenhet. Medvetenhet att förstå hur allt omkring oss fungerar.

Ofta hänger nyfikenheten och medvetenheten ihop. De gifter sig gärna med varandra och där den ena slutar tar den andre vid.

Som när jag byggde en maskkompost i lägenheten för att jag var nyfiken på om det skulle fungera. Det ledde i sin tur till en medvetenhet om hur mycket mat jag kastade och i längden en ny vana att äta ur kylskåpet. Eller ännu hellre, aldrig släpa hem mat som inte äts upp. Billigare blev det också.

Eller så var det den gången jag tröttnade på hur mycket tid det tog att förbereda frukost varje morgon. Den medvetenheten väckte nyfikenheten till liv och det går fint att förbereda en enkel frukost för tre mornar i förväg, kvällen innan morgon ett. Du kan ha fem frukostar förberedda men det kräver mer i insats än tre frukostar kom jag fram till. I söndags kokade jag sex ägg på kvällen (tre frukostar med rå morot till) och dag kokar jag fyra ägg till imorgon och på fredag. På lördag blir det yoghurt *mums*.

Summasumarum... så är det kul att optimera!

Liten tanke växer och blir stor

Jag knarkar mycket minimalist- och finansiellt oberoende bloggar. Alltså, galet mycket. Såpass mycket att drygt hälften av mina ägodelar nu är bortskänkta eller slängda och jag har stora Excelblad med beräkningar. Jag blir alldeles knäsvag av dessa bloggares insikter och förmåga att förmedla sitt budskap och allt de skriver känns så stort. Länge har jag känt mig liten i förhållande till dessa människor jag aldrig mött.

Och idag kände jag en ny känsla. En liten känsla som växte och blev större. Jag lever ett litet liv med enkelhet i fokus. Jag handlar blåbär på extrapris, cyklar så ofta jag kan och tänker tusen små tankar varje dag. Och så ska mitt liv se ut. Det kan omöjligt jämföras med livet för någon annan hur härlig stora tankar jag än känner att de har på pappret.

Undrar om det är just därför jag tappar lusten till att skriva nu och då? I tron att det jag skriver är för litet menar jag. Det tål att tänkas på.

Det kommer alltid finnas människor som är duktigare men bara en som är bäst på att vara du.

Avslutade kapitel och Yoga

Att säga att jag börjar landa i mitt nya jobb är att ta i. Långsamt börjar det istället ta fart. Och det är superhärligt!

Samtidigt har jag fått inse ett par hårda, kalla sanningar under hösten 2015... Jag är värdelös på marknadsföring. Och det känns helt ok. Insikten har gjort att jag har avslutat mitt samarbete med SFM och kommer omstrukturera min tid till mina relationer, min familj, hemmet och jobbet. Och yoga, nu på direkten faktiskt.

Flyger fram och inget blir gjort

Det var då mig attans så tiden flyger iväg...

Kanske är det vårens alla dofter och varma vindar som gör mig trött för jag stupar i säng och masar mig upp dag efter dag. Det är tur att det inte är alltför många veckor kvar till semestern.

Livet pinnar på, Neobux lunkar saktar fram, och annonseringen på Facebook går bedrövligt. Mest för att jag inte riktigt orkar och när jag äntligen sätter mig så lyckas jag på något märkligt sätt toka till det alldeles. Jag vill göra ett nytag men istället sätter jag mig och slösurfar istället... stirrar på ingenting... och så har ingenting skett som kan förändra någonting imorgon.

Funderar på att göra en tidbudget och en rejäl storstädning hemma. Ut med allt gammalt och smått, in med luft och ljus. Skulle passa bra innan jag renoverar vardagsrummet för då är det lättare att hålla ordning i byggkaoset :)

Liten blir stor och mamma får träningsvärk

Jag har hittat en cykel som inte skriker POJKE eller FLICKA! Och på rea till på köpet. Det lönar sig att leta lite ibland.

M blev alldeles överväldigad och först ville han inte prova cykeln. Men efter en dag fick jag ut honom och tillsammans övades det. Ganska snart hörde hela kvarteret en unge som skrek "Släpp mig!" och sen for han som en pil genom grannskapet.

Det vara bara att dra på sig gympapjucksen och ta en tur till dagis med honom. Tyvärr ligger konditionen under nollstrecket så det blev en hel gormande "Vänta!" för att jag skulle hinna med. Benen förvandlades till gelé och blev inte sig själva på två dagar!

Men lilla stora M växte flera decimeter i ett vips för det är bara stora barn som cyklar utan stödhjul.

Kan man förlora pengar man är skyldig?

För ett par dagar sedan kunde man läsa rubriken Vann "Biggest loser" - förlorade vinsten i Aftonbladet.

Vid närmare läsning handlade det om att vinnare, Robert Sanders, var skyldig 174 312 kronor i gamla skulder hos kronofogden. Kvar av vinsten... 688 kronor. Här vill jag ge lite heder till Robert som i artikeln talar om att det känns bra att pengarna han vunnit går till att han gör rätt för sig. Och det är inte hans attityd som bekymrar mig... Det är rubriksättning i Aftonbladet som är bekymret.

För på vilket sätt har Robert förlorat vinsten?

Nu är inte Aftonbladet ledande i god rubriksättning men är det inte ett rätt tidstypiskt tecken på hur vi betraktar skulder? Lyxfällan, på bästa sändningstid, dissekerar människors privatekonomi där skulderna talar sitt tydliga språk. En skuld är något man kan betala sen. När sen inträffar är lite luddigt men bara det inte är idag räkningen ska betalas så är allt gott.

Jag tycker inte att det är något fel i att ha en skuld rent generellt. Det har jag också. Men när vi släpper kontrollen över våra skulder, slutar äga våra skulder och betraktar pengar som betalar våra skulder som förlorade, då ligger vi risigt till.

För helt krasst, ett hem byggt på avbetalning, det hemmet tillhör IKEA, Mio eller den kreditkortsgivare du har en skuld hos.

Titta inte på grannens nya bil... titta på dennes skulder istället!

Barncyklar - En studie i flick- och pojkidentitet

M fyller sex år om en vecka och jag funderar på att köpa en cykel åt pojken. Så i förra veckan gick jag in en godtycklig butik i stan för att reka läget helt enkelt. Döm min förvåning när alla cyklar var antingen flick- eller pojkcyklar. Flickcyklar har en låg ram, pakethållare och korg. Pojkcyklar har stötdämpare på framhjulet, hög ram och varken pakethållare eller korg. Men vill jag ha en cykel med pakethållare kommer dessa enbart i rosa, vitt och lila... Det fanns en röd också... EN röd... Och en blå... det fanns faktiskt en blå med pakethållare... men hög ram...

Det blev inte bättre av att den (jämfört mig) unga expediten tyckte att det var jättehäftigt med "pojkcyklar" och "killfärger". Han visste nog inte att för ungefär hundra år sedan var rosa en manlig färg, en variant på den röda, kraftfulla färgen. Men idag är det inte så och köper jag en rosa cykel till pojken får jag nog börja starta ett konto för hans framtida psykologkostnader.

Och dessutom! Vad ska små pojkar med en cykel med en hög ram till? De ramlar framåt en gång, sen blir det varken barnbarn eller ett nytt försök till cykling.

Idag har jag googlar runt lite och riktigt så här mörkt ut ser det inte ut att vara i de flesta butiker. Så hoppet består och jag ska nog hitta en bra tvåhjuling och bevara min chanser att en dag bli farmor.

Köket blir universum

Jag älskar att hämta sonen på dagis! Så gott som alltid kommer han farande som en raket upp i min famn och trasslar in sina små skitiga fingrar i mitt hår. Sen älskar jag att komma hem till en tyst lägenhet, byta om till mysbyxor och laga mat i stillhet. Då har jag en stund där mina tankar bara är mina och världen krymper till mitt kök.

Och det är klart... dagarna när världen är lika liten som köket hade aldrig känts underbara utan smutsiga barnahänder som kammar håret kärleksfullt och säger att mamma är den bästa mamman i världen.

Men ikväll njuter jag av fiskgryta som får min sexåring att matvägra!

Minimalistiskt med tvätt

Tvätten klarar sig alldeles utmärkt i korgen i upp till två veckor.

Idag körde jag igenom korgen och förutom ett par kökshandukar, handdukar och disktrasor, blev allt tvättat och hängt. Och glädjande nog har jag mer än tillräckligt i garderoben för att inte få panik när sista arbetsdagen i perioden infinner sig.

Men det finns ändå sysslor att roa sig med här hemma. Största akvariet behöver tömmas och säljas, en garderob ska kastas och därefter ska nytt golv läggas. Golvet är redan inhandlat och ligger och väntar vackert i vardagsrummet. Nu är det tapeten som orsakar huvudbry... vilken vill jag ha? Det finns alldeles för många val och hjärtat klappar för än den ena, än den andra. Slutar antagligen med tidlöst vitt & randigt... Tråkigt, men funkar bra för min sinnesro.