Ibland går målen man tänkt sig fort åt helvete!
J och jag har länge funderat på om det inte är dags för oss att bli sambos men ett stort hinder har varit att hitta jobb för J. Han bor nästan 20 mil bort och jag som har en parvel sedan tidigare är inte jättepigg på att flytta. Så barnlöse J tog sig i kragen och började söka jobb nära mig. För drygt en vecka sedan fick han ett jobberbjudande han ville ha och nästa vecka står han här med datorn under armen och kräver mitt wi-fi lösenord.
Det är ju toppen men stökar också till vår ekonomi något den närmaste tiden. Nu är J och jag ganska lika så vi ska ge konceptet gemensam ekonomi en chans. Men det sätter också mina ekonomiska mål i nya perspektiv. T ex har jag enväldigt bestämt att avbryta målet att amortera på bostadslånet. Istället flyttas pengarna över till fonder. Jag tror att pengarna gör större nytta där än på ett framtida skuldbrev mellan mig och J dagen han köper in sig i lägenheten. Min ambition att sänka månadskostnaden med 1000 spänn kommer inte att bli någon utmaning alls. Det målet stryks nästan innan jag hunnit börja jobba på det.
Men gött värre är att vår gemensamma ambition att bli ekonomiskt fria kommer närmare när vi slår våra påsar ihop. Det ska bli kul att se hur året utvecklar sig på den fronten.
Men härligast av härligast ska ändå bli att dela livet med en partner igen.
