5 tips för en fridfull jul

December blir vår lugnaste månad för hela år 2017!

Hur är det möjligt? I knäckens, nötternas och julklapparnas tid så blir det vår lugnaste månad. Nu har hela året varit stressigt. Det har skett alldeles för mycket. Mycket bra men också mycket dåligt som jag inte skrivit om. Flytta ihop, renovera, få en vardag tillsammans, ett barn som ska vänja sig vid sambon och ett dödsfall. Mycket utveckling, mycket tungt.

Men det är inte bara med året 2017 som referens vi har det lugnt utan för att vi gjort val som minskar julstressen. För att inte tala om lättnader för plånboken.

1. Köp inte julklappar till vuxna människor. Vi köper till min son M och mina två syskonbarn. J har inga syskonbarn ännu men den dagen blir det nog lika där.
2. Bestäm vad släktingars småttingars julklappar får kosta i november eller tidigare. Syster och jag håller julklappar till varandras barn till runt 200 kr per barn. Överdrifter får barnens egna föräldrar stå för. Och alla vuxna köper inte till allas barn.
3. Inför knytkalas för julbordet. Mamma brukar delegera vad som brukar finnas på julbordet och sen tar vi alla med oss mat. Godis tas med av den som känner sig sugen och manad.
4. Drick sparsamt med alkohol. Vi dricker sparsamt hela året och julen är inget undantag. Istället umgås vi för att vi gillar att vara tillsammans. Det finns inget avstressande i att vänta på att fira jul med folk du inte gillar och hänger du hellre med ditt glas än familj kan det vara dags att bryta traditionen.
5. Julpynta lite eller inte alls. Här får de flesta jag känner något glasartat i blicken bara julpynt kommer på tal men jag menar det. Kanske någon stjärna, ljusstaken med stearinljusen och gran till julafton kommer fram. Allt pynt ska städas bort så småningom och förvaras i följande 11 månader. För att inte tala om allt damm det samlar under en månad du verkligen inte vill städa mer.

December blir en månad friare från stress och allsköns måsten inför julhelgen. Handen på hjärtat, julklappar är roligt att ge (och få) men till vilket pris? Jag har allt jag någonsin kunnat önska mig och värmen från mina nära och kära är ovärderlig.

Hur gör du din jul fridfull?

Min 8-åring investerar sin veckopeng

Ska man ha ett sparande till sina barn?

Ena sidan hävdar att självklart ska man det. Vår värld blir allt tuffare och utan sparande kommer barnen inte klara sig lika bra på t ex bostadsmarknaden. Andra sidan tycker inte det för ger man ungen en påse pengar när flygfärdigheten sätts på prov så kommer varenda peso att supas upp för ungen har inte lärt sig att pengar inte växer på träd.

Samtidigt undrar jag stilla om inte båda sidorna har rätt och är det möjligt att plocka russinen ur kakan? Jag pillar försiktigt i kakan... och inser att jag hade visst lite pengar sparat som 18-åring, inte det allt för fett, och spenderade det mesta ändå. Har inte en susning om var pengarna gick vilket nog får ses som ett misslyckande från min sida. Lärde jag mig något? Nix, pengar fortsatte att spenderas i samma takt som de kom in i många, sjukt många, år in i vuxenlivet.

Men åter till russinen!

Russin 1 - Lära M värdet av pengar
Russin 2 - Lämna över en fet penningpung

Taktik för att lära M värdet av pengar och fixa en fet plånbok till honom är inte en taktik utan ett sammelsurium av små strategier som tillämpas varje dag.

• Veckopeng ges utan motkrav på städning osv. Vi städar hushållet gemensamt som familj och ingen blir avlönad, M inräknad i bemanningen.
• TV-spel e.t.c. köps för egna pengar och har han inga pengar blir han utan. Lån ges endast om vi har problem med att växla sedlar och pengar faktiskt finns. Lån följs också upp och jag ger normalt inga eftergifter på skulder, inte ens några 10:or.
• Jag har en kapitalförsäkring (KF) i M:s namn där en del presentpengar investeras i aktier och fonder. Jag måste också aktivt överlåta en KF till honom och tycker han att en bartenderutbildning på Ibiza är en lämplig investering så får han inte pengarna på 18-års dagen. Om inte världen ändrats så att det plötsligt är det men i skrivande stund är det nixpixhallonmix.
• M är delaktig i sin KF:s utveckling. Jag berättar hur hans sparade pengar arbetar åt honom och visar kontots utveckling.
• Vill M investera av sina egna pengar får han det. Han kommer med en 200-lapp och jag väljer aktie eller fond.
• Vi pratar mycket om pengar och ekonomi i familjen. Ibland väljer vi att göra något särskilt som kostar en slant och andra gånger sparar vi istället. Balans mellan att spara och slösa helt enkelt.
• Presenter ges vid jul och födelsedag. 

Nästa steg kommer bli att som en del av julklappen få några aktier också. Får se om det faller väl ut.

Är det här ett vinnande koncept? Jag har ingen aning utan tiden får utvisa hur det går.

Har du ett sparande till barn och hur tänker du kring det?

Tomhet är också värdefullt

Vilken kal vägg du har i köket! Där måste du sätta upp något.

Vi fyller fönster, soffbord, bokhyllor och tv-bänkar med saker. Massor med saker. Växter, ljusstakar, ljuslyktor och hjärtformade stenar (I♡U). Tavlor hängs på tomma väggar och gardiner myser till vilket rum som helst.

Eller så lugnar man ner sig lite innan man fyller alla ytor man hittar hemma. Låter luft komma in mellan växterna. Rensar bort allt från soffbordet och håller någon vägg eller två fri från tavlor. Gardinfria kök öppnas upp och ljuset kan flöda in. Ytor får fortsätta vara ytor och bara de för oss mest betydelsefulla prydnaderna ståtar. Mina vackra smyckeskrin i trä. Ett från farmor och ett från mormor. Snyggaste priserna från J:s svunna tid som konstant blivande hockeyproffs ;) M:s egenhändiga ljuslykta som tänds när mörkret kryper på.

För det finns en punkt där alla prydnader dränker varandra och vi orkar inte längre se allt. Mycket skämmer allt så att säga. Så för att låta ögat och själen vila behöver vi också tomrum omkring oss. Tomt under sängen, tomt på soffbordet och tomt i diskhon. Gärna tomt i tvättkorgen också men vi vet alla hur realistiskt det är...

Man får nöja sig med tomheten man kan ordna omkring sig. Den är djupt värdefull på sitt alldeles egna sätt.

Ekonomisnack - en kärleksförklaring

Det här med pengar i ett förhållande. År efter år kommer nya rapporter om att så många som hälften av alla svenska par grälar om just pengar. Sen kommer hushållsarbete på god andra plats. Många grälar nog både om pengar och hushållsarbete vågar jag gissa.

Men likt förbaskad ser nyförälskade varandra djupt i ögonen och lovar att aldrig bråka om pengar. Och deras lösning är allt annat än genial för uppenbarligen pratar de helst inte om pengar alls. Den här klibbiga Disneyromantiken om att kärlek trumfar stålar gör mig illamående. 

Nu lever jag som sambo igen och vi har helt gemensam ekonomi. Vi lägger ihop våra inkomster och delar på alla kostnader, högt som lågt. Innan vi fattade beslut om gemensam ekonomi pratade vi mycket om pengar. Typ varje dag i flera år. Jag skojar inte med dig. Vi pratar fortfarande om pengar så gott som varje dag. Vi älskar att prata om pengar. Och jag har börjat se det som superromantiskt.

De här nyförälskade paren har helt missat den fullkomligt fundamentala kärleksförklaring det är att få insikt i sin kärestas tillgångar och skulder, inkomst och kostnader. Nu säger jag inte att du ska propsa på gemensam ekonomi för den har, precis som andra lösningar, fördelar och nackdelar. Gillar du att shoppa och din partner spara är gemensam ekonomi knappast en fridfull lösning. Det jag däremot säger är att pengasnack med din käresta ÄR romantiskt. För med förståelse för era synsätt på pengar så kan ni visa omtanke för varandras behov så mycket bättre. Och ni kan forma er gemensamma ekonomiska plan så mycket bättre för er båda.

Vårt förråd är fyllt av andras skatter

Nu har vi bott tillsammans alla tre i över ett halvår. En obefogad fasa jag hade i början var att hemmet skulle översvämmas av hans prylar och jag lämnas till att städa helvetet. Så har det alltså inte blivit.

Gemensamma utrymmen vårdas och städas av båda och var och en ordnar med sina egna områden. Hans garderob ser ut som om en bomb briserat inuti, min är hyggligt ordnad och M:s klädlåda har lite OCD varning över sig då jag viker hans kläder till perfektion (inklusive underkläder och strumpor). Men det är just våra gemensamma utrymmen jag känner en sådan glädje över. Att vi har det snyggt och trevligt omkring oss. Prylar har sina platser och städa går hyfsat enkelt (att vi sen städar så sällan som möjligt är en annan historia).

Så nu till helgen ska vi ge oss på förrådet. Där trängs vi alla tre med allt från memorabilia till säsongsprylar typ skridskor. M är hos sin pappa i helgen och därför lyfte jag in hans lådor med leksaker han tidigare har bestämt sig att spara. Jag berättade att på lördag åker J och jag och lämnar det vi inte behöver till välgörenhet och vill han skänka några av sina gamla leksaker får han gärna sortera ut dem nu. Ungen sorterade ut över hälften av första lådan till välgörenhet och jag vill verkligen betona att det skedde utan påtryckningar av mig.

Istället sa han lugnt när han kom till ett gosedjur han inte brytt sig om på flera år... Den är mysig men nu är jag snäll och ger den till ett annat barn som kanske behöver den. Och därefter la han gosedjuret i ge-bort-högen. Ibland tvekade han länge och la ett gosedjur i kanske-högen. Men de flesta går vidare att glädja ett annat barn.

Nu är jag inte helt oskyldig till hans inställning. Pojken har sett mig både kasta och ge bort större delen av mina egna saker. Han har följt med till de som tar emot gåvor och själv gett bort sin trehjuling när han bemästrat tvåhjulingen. Vi har suttit tillsammans och jag har visat hur han tar en sak i taget och fattar sitt beslut. Vi började när han var 6-7 år och som 8-åring har han till fullo anammat känslan att vi inte behöver behålla saker bara-för-att när andra kan ha nytta av dem. Själv var jag en bra bit över 30 innan den poletten trillade ner.

Innan du rusar in i ditt barns rum så var beredd på att det tar tid för barn också att lära sig det här. Jag tror att nyckeln till hans inställning börjar med mig. Om jag inte släpper taget om mitt och visar vägen så kan jag inte förvänta mig att han lär sig det ändå. Och ingen tvingar honom att kasta eller ge bort något. I början behöll han allt! Numera fiskar jag ibland tillbaka något som jag ser har varit betydelsefullt för honom (eller mig - ränderna sitter i hårt). Och ibland slänger jag en trasig leksak som han sorterat som skänka. Men det har tagit ett par år att komma hit... för oss alla (inte för J, han är mest osentimental av oss alla).

Vad har du hemma som du inte ser åt men som kan vara en skatt åt någon annan?

Att bli fattig på sänggavlar är fullt möjligt

Det är sjukt mycket jobb att flytta ihop!

Det är roligt också, såklart. Men jävlar vad vi har legat i. Packat, kastat, gett bort, börjat om... städat städat och städat... packat upp, sorterat, kommit i ordning.
Turligt nog är ingen av oss prylsamlare så hans grejer fick god plats med mina grejer.

Men lusten att skriva en endast rad har inte infunnit sig. Orken hjälpte knappast till heller och jag stupar ofta i säng när dagen är slut. Men nu... NUUUUU ska jag skriva en rad om sänggavlar. Och särskilt hur du enkelt kan bli ruinerad av sådana.

Det är en djungel av sänggavlar (också kända som huvudgavlar) och hade någon sagt att priset varierar från ca 1000 till sisådär 10 000 hade jag skrattat högt. Men i helgen garvade jag inte. Att en MDF skiva med vadd och tyg kan kosta så brutalt mycket, det trodde jag aldrig. Genomsnittligt ögonpris låg runt 3000 pix. Fattar ni! 3000 spänn för MDF, vadd och tyg! På MIO ansåg man också att det var rimligt med 5-6 veckors leveranstid. 5-6 veckor!

När J och jag lugnat våra nerver så fattade vi beslutet att beställa en av de billigare varianterna från Chilli som har 2-6 arbetsdagars leveranstid till hemmet för en nätt expeditionsavgift om 89 kronor. MDF skivan med vadd och tyg i lämplig färg fick vi för ca 1500 spänn.

Något som däremot fascinerade mig under sökandet var att sänggavlar klädda med knappar djupt in i tyget ofta var dyrare. Allt jag såg framför mig var hundra små gropar långsamt fyllas med sängkammardamm. Tänk att stå där och dammsuga varje grop så fort det ska städas. Och tänka på hyr dyr fanskapet var...

Nu hoppas jag bara att Chilli levererar nästa vecka så allt för förbli frid och fröjd och det har lönat sig att rekognosera terrängen.

Uppdatering 2 april 2017:
Sänggaveln kom i fredags och jag är supernöjd. Enkel och platsar fint i sovrummet.

Särbos blir sambos

Ibland går målen man tänkt sig fort åt helvete!

J och jag har länge funderat på om det inte är dags för oss att bli sambos men ett stort hinder har varit att hitta jobb för J. Han bor nästan 20 mil bort och jag som har en parvel sedan tidigare är inte jättepigg på att flytta. Så barnlöse J tog sig i kragen och började söka jobb nära mig. För drygt en vecka sedan fick han ett jobberbjudande han ville ha och nästa vecka står han här med datorn under armen och kräver mitt wi-fi lösenord.

Det är ju toppen men stökar också till vår ekonomi något den närmaste tiden. Nu är J och jag ganska lika så vi ska ge konceptet gemensam ekonomi en chans. Men det sätter också mina ekonomiska mål i nya perspektiv. T ex har jag enväldigt bestämt att avbryta målet att amortera på bostadslånet. Istället flyttas pengarna över till fonder. Jag tror att pengarna gör större nytta där än på ett framtida skuldbrev mellan mig och J dagen han köper in sig i lägenheten. Min ambition att sänka månadskostnaden med 1000 spänn kommer inte att bli någon utmaning alls. Det målet stryks nästan innan jag hunnit börja jobba på det.

Men gött värre är att vår gemensamma ambition att bli ekonomiskt fria kommer närmare när vi slår våra påsar ihop. Det ska bli kul att se hur året utvecklar sig på den fronten.

Men härligast av härligast ska ändå bli att dela livet med en partner igen.